
Äntligen har jag lyckats. Mina yorkshire pudding var pinsamheter, sega som de värsta ugnspannkakor. Bekymrat har jag försökt förstå varför och fick förklaringen på
Kitchen Savvy. Att en yorkshire pudding skall resa sig och bli fluffig bygger på samma kemi som en sufflé, luftbubblor i smeten sväller och binds av att ägget stelnar. Så här gjorde jag:
2,5 dl proteinrikt mjöl
1,25 dl mjölk
2 ägg
0,5 tsk salt
Rörde lätt ihop mjölk och ägg, blandade samman med mjölet, tillsätt saltet. Konsistensen skall vara som en pannkakssmet. Ställ i kylen. Jag låter den stå en timme, vad jag förstår är det en process där glutentrådarna bildas, stödda av saltet. Jag lagade puddingarna i en muffinssilikonform, en skvätt olja i varje form, lät den stå i en stor glasform och värmde upp i ugnen, 200°. Kollade smetens konsistens, spädde på med lite kallt vatten och vispade till så att det bildades lite bubblor. Hällde upp 0,75 del smet i varje form, in i ugnen. Puddingen är liksom suffléer känslig när den står i ugnen, stötar får den att säcka ihop. Nu kom min första wow - puddingarna blåstes upp till gigantisk storlek och såg fantastiskt vackra ut. Efter en halvtimme såg de lagom ut. Väl ute på fatet sjönk de ihop, men hade ändå rätt konsistens och frasighet på ytan. Rätt tillagade skall de få en grop i mitten där man häller lite sås.
Serverades med Roast Beef, gjord på entrecote, lagad i lergryta och
the Perfect Roast Potato.